Tisdag 9/3-2011
.
Jag börjar mitt inlägg för att det är så jag känner just nu.
jag vet inte riktigt hur jag ska må just nu och därför försöker jag att vara så glad och snäll som mörligt för att andra ska må bra, och att jag ska kunna bli smittad av det. Men det är ju inte så jävla rätt det heller.
Jag saknar dig som fan nu, och jag vet ju inte riktigt hur mkt du känner så som jag känner om dig.
jag vill ha dig tillbaka men jag vet inte riktigt om jag vill det heller. jag vill känna din närhet och kärlek varje minut av dygnet, för jag kan leva på din närhet och kärlek. vem vet det?, det kanske gör så att jag lever längre an vad han där uppe (om han finns) hade tänkt att jag skulle göra?
Jag sitter och räknar dagarna, dagarna som bara flyger förbi. Kan inte dagarna gå långsammare så jag fortfarande veta att jag har dig kvar. Kan man inte spola tillbaka så vi kunde få allt och bli bättre.
jag kan inte må på topp om inte livet kan vara mer värt för mig än vad den gör nu. Men med tanke på att jag verkligen inte kan göra något åt det som känns så otroligt jävla fel så kommer nog inte livet kännas så bra som jag vill..
tur är väl ändå att jag har min Perry! visst jag har flera vänner som bor i sthlm men en del av dom är inte ens värda att bli nämnda på min blogg. för så jävla mkt har ni inte funnits på ett jävla bra tag.
Det är exakt en månad och en vecka kvar tills min 20:e födelsedag. men jag kan inte fira den lika bra utan det jag saknar. när jag fyllde arton så var det mkt mindre jag saknade i mitt liv. jag vill bara kunna födas på nytt och kunna uppleva det som jag missat i det som jag kallar "det perfekta livet", för jag har ett par video i mitt huvud som jag skulle vilja ha som verkliga rörelsebilder istället för att ha så många hemska andra tankar och bilder i huvet som jag faktiskt har upplevt.. det är verkligen inte många som vet allt om mig. jag tror faktiskt inte att det finns en ända människa som vet allt. Allt är väldigt mkt, jag kan ha sagt småsaker i förtroende till några människor. men skulle jag berätta allt som jag har vart med om och känslorna jag har i kroppen nu, då tror inte jag att jag skulle ha så många riktiga vänner kvar. kanske ett fåtal, men inte alls dom som jag har nu. därför tänker inte jag berätta något. även om jag skulle må så jävla mkt bättre så tänker inte jag offra att jag ska må bra för att förlora mina underbara vänner. aldrig att jag skulle göra det.
men nu ska jag sluta vara en sån jävla deprimerande människa och vara glad, för Johan fyller ju faktiskt 21 år idag. hoppas att han får jättefina presenter och en massa kärlek på sin födelsedag.
Hipp Hipp Hurra Johan. och stort Grattis!
Vi
hörs.. kanske
Jag börjar mitt inlägg för att det är så jag känner just nu.
jag vet inte riktigt hur jag ska må just nu och därför försöker jag att vara så glad och snäll som mörligt för att andra ska må bra, och att jag ska kunna bli smittad av det. Men det är ju inte så jävla rätt det heller.
Jag saknar dig som fan nu, och jag vet ju inte riktigt hur mkt du känner så som jag känner om dig.
jag vill ha dig tillbaka men jag vet inte riktigt om jag vill det heller. jag vill känna din närhet och kärlek varje minut av dygnet, för jag kan leva på din närhet och kärlek. vem vet det?, det kanske gör så att jag lever längre an vad han där uppe (om han finns) hade tänkt att jag skulle göra?
Jag sitter och räknar dagarna, dagarna som bara flyger förbi. Kan inte dagarna gå långsammare så jag fortfarande veta att jag har dig kvar. Kan man inte spola tillbaka så vi kunde få allt och bli bättre.
jag kan inte må på topp om inte livet kan vara mer värt för mig än vad den gör nu. Men med tanke på att jag verkligen inte kan göra något åt det som känns så otroligt jävla fel så kommer nog inte livet kännas så bra som jag vill..
tur är väl ändå att jag har min Perry! visst jag har flera vänner som bor i sthlm men en del av dom är inte ens värda att bli nämnda på min blogg. för så jävla mkt har ni inte funnits på ett jävla bra tag.
Det är exakt en månad och en vecka kvar tills min 20:e födelsedag. men jag kan inte fira den lika bra utan det jag saknar. när jag fyllde arton så var det mkt mindre jag saknade i mitt liv. jag vill bara kunna födas på nytt och kunna uppleva det som jag missat i det som jag kallar "det perfekta livet", för jag har ett par video i mitt huvud som jag skulle vilja ha som verkliga rörelsebilder istället för att ha så många hemska andra tankar och bilder i huvet som jag faktiskt har upplevt.. det är verkligen inte många som vet allt om mig. jag tror faktiskt inte att det finns en ända människa som vet allt. Allt är väldigt mkt, jag kan ha sagt småsaker i förtroende till några människor. men skulle jag berätta allt som jag har vart med om och känslorna jag har i kroppen nu, då tror inte jag att jag skulle ha så många riktiga vänner kvar. kanske ett fåtal, men inte alls dom som jag har nu. därför tänker inte jag berätta något. även om jag skulle må så jävla mkt bättre så tänker inte jag offra att jag ska må bra för att förlora mina underbara vänner. aldrig att jag skulle göra det.
men nu ska jag sluta vara en sån jävla deprimerande människa och vara glad, för Johan fyller ju faktiskt 21 år idag. hoppas att han får jättefina presenter och en massa kärlek på sin födelsedag.
Hipp Hipp Hurra Johan. och stort Grattis!
Vi
hörs.. kanske
