vrf?

allt som jag vill göra i livet kan jag inte göra för allt i drömmarna har alltid ett jävla stopp.. jag menar liksom verkligen ALLT!.
jag vill göra lumpen men för att jag har barn kan jag inte göra det. jag villl kunna ha ett normalt 19-års liv. men icke sa nicke, allt ska verkligen skita sig.. vart ska min stig ta vägenhelvetetvetg att det finns för det är det jag lever i just nu.
allt hade vart lättare om det hade startat bra här i livet. yngre föräldrar som kunde ha hjälpt mig när jag var liten.. att jag kunnat prata med dom om precis allt precis som en morsa på 45 och en dotter på 19.. inte en mamma på 60 år och en pappa på snart 64. fan vad hemskt det ska kännas att skriva att jag som 19-åring har en mamma och pappa som snart går i pension.  jag vill inte ha en syster som är lika gammal som min pojkväns mamma är. jag vill ha en mamma o pappa som är så gamla. jag vill vara en storasyster. hade jag fått uppleva det hade jag vetat allt. jag hade inte blivit på smällen när jag var 15, och inte heller när jag var 17. men va fan ska man göra åt det idag? inte ett piss går att ordna. för allt har redan lagt sig i skiten iaf. om allt detta inte hade hänt heller hade jag kunnat orka gå till gymmet. orkat ta hand om skolan bättre och plus så skulle jag ha tagit studenten i år som alla andra i min ålder. kunnat gjort lumpen kunnat leva mitt liv precis som jag vill.
visst är det synd att hälla salt i såren kl tjugo i fyra på en måndag morgon men allt blir inte bättre av att jag går och håller allt inne hela tiden. jakan inte snacka med någon heller.. visst, det finns ju nåra men inte fan klarar jag av att snacka om det..
vrf jag skaffade barn när jag var 15 var nog mkt till att jag ville ha ett småsyskon och ville att mina barn skulle få unga föräldrar. men det är många negativa saker med att vara ung mamma. jag kan inte göra allt som jag känner för. allt måste verkligen anpassa sig till mina barn och hur jag lever.
pappa, om du läser det här så vill jag verkligen veta att jag älskar dig innerst inne men ändå så hatar jag dig så jävla mkt pga allt du har gjort mot min mamma och mig, FAN vad jag hatar dig för det. jag kommer aldrig förlåta dig. allt kommer sitta kvar så länge jag lever. vet inte ens om jag vill kalla dig pappa. i min kontaktlista på mobilen heter du tomas de age som du heter. vill inte kalla dig för pappa. känns fel att säga det till dig för att jag har itne känt av att du är min pappa. jag hoppas faktiskt på att mamma var "otrogen" mot dig då jag precis blev till för jag vill ha en pappa som bryr sig och inte kallar mig för en massa skitsaker hela jävla tiden för det känns jävligt jobbigt att få höra på allt från dig. leta fram ordentilg fakta innan du säger allt till mig ditt jävla **. tro nu inte att jag inga tårar fäller för det har jag gjort nu i flera månader. för jag pallar inte det här längre. hade inte mina barn funnits så hade jag för länge sedan flyttat hemifrån. gjort allt. men jag kan inte heller lämna mamma i allt skit du har skapat. fy fan vad en så kallad pappa kan göra i ens dotters liv. fucka upp allt. fy fan asså.. jag undrar verkligen om din mamma och din andra dotter vet om allt? för en dag ska jag fan berätta allt och jag lovar dig med å att både din mamma o pappa kommer vrida sig i graven åt det här.!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0